Franska barn med adhd får sällan läkemedel

I USA får 6 procent av skolbarnen adhd-läkemedel. Barn i Frankrike får i högre grad psykoterapi i stället för medicin. Vad beror dessa regionala skillnader på? Sveriges Radios globala hälsokorrespondent söker svar.

Redan Moliere beskrev i sin komedi den tanklöse 1655 hur det kan gå för en person som är hyperaktiv, har svårt att fokusera och är väldigt impulsiv. De här egenskaperna har stark ärftlighet så de har säkert alltid funnits i mänskligheten och sannolikt haft fördelar under evolutionens gång. Som att våga ge sig av till nya jaktmarker till exempel. Det här är Bruno Falissard, professor i folkhälsa vid Université Paris-Sud. Han är expert på ADHD och chef för den internationella organisationen för barnpsykiater IACAPAP. Han har märkt hur kollegor har lite svårt att svälja att något vi kallar en sjukdom eller funktionsnedsättning inte bara är av ondo. När jag hastar in på forskningslabbet mitt i Paris, med en lunchmacka i en påse, säger han vänligt: ät först, då tänker man bättre. Professor Bruno Falissards grupp deltar i en stor europeisk studie som följer 800 barn och tonåringar med ADHD som äter amfetaminliknande läkemedel under två år, och lika många som inte tar några mediciner för att undersöka långtidseffekterna. En del av hans unga patienter vill helst inte äta medicinerna med namn som Ritalin eller Concerta under loven när de inte måste kunna sitta still i timmar och lyssna på sina lärare. För visserligen går den kemiska substansen metylfenidat snabbt ur kroppen, men när den verkar så förändras personligheten på både gott och ont. Vad händer när vi ger amfetaminliknande substanser till barn? Kanske vi påverkar deras hjärnor permanent? Om ett år kommer resultatet från Adduce-studien, och Bruno Falissard tror att den kommer att bekräfta att de vanligaste biverkningarna är dålig aptit, sömnproblem och högt blodtryck. En del som äter metylfenidat blir dessutom deprimerade, men det ska vägas mot att om man inte får medicin mot sin ADHD, så kan det också göra en deppig, enligt Bruno Falissard. En känd positiv effekt är att medicineringen verkar skydda mot att hamna i missbruk vilket annars är en risk för personer med ADHD. En del av hans franska psykiatrikollegor skriver inte ut medicin till de här barnen av ideologiska skäl, så sannolikt så får allt för få barn med ADHD i Frankrike piller anser Bruno Falissard. Å andra sidan är både han och många med honom övertygade om att man knaprar alldeles för mycket medicin i USA där även läkare på vårdcentralen har rätt att skriva recept på metylfenidat, inte bara barnpsykspecialister som i Frankrike. I USA får hela 11 procent av skolbarnen en ADHD-diagnos, i Frankrike är det bara mellan 3-5 procent. En orsak kan vara den franska diagnosmanualen över psykiska sjukdomar som togs fram för att läkarna inte gillade den amerikanska varianten DSM med en stark biologiska prägel, som tagit över i många andra länder. I den franska manualen finns nämligen inte ens ADHD-diagnosen med. Franska barn som har svårt att koncentrerare sig eller är hyperaktiva kan alltså få diagnosen disharmoni, som innebär att deras färdigheter inte utvecklats i samklang. De brukar först utredas av en skolpsykolog, som ofta har en psykoterapeutisk skolning. Freuds 100 år gamla teorier har fortfarande en stark ställning i landet och Bruno Falissard anser att de ger en grund för att förstå hela patientens livssituation. Sedan skickas barnen vidare till barn- och ungdomspsykiatrin CMPP. Behandlingen där kan bestå av samtal, rollspel, gruppterapi och träningsprogram. Professor Bruno Falissard påpekar att terapi är dyrt och att effekten inte har lika bra stöd i forskning, men att en del av barnen verkar blir hjälpta utan piller: Men är det ändå inte lite konstigt att fransmän och fransyskor som i vanliga fall är så positiva till mediciner, i det här fallet håller emot mest styvnackat i Europa, undrar jag? Jo det är paradoxalt anser professor Bruno Falissard och antagligen har det med 1700-tals...