Dyslexi-hjälp saknar ofta forskningsstöd

Det finns en många läs och skrivinsatser som man prövar ute på skolorna. Men vid en genomlysning visade det sig att det finns bara en metod som har vetenskapligt stöd, enligt Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet.

Linköpings universitet. Tillsammans med en grupp forskare har Stefan Samuelsson på uppdrag av SBU – statens beredning för medicinsk utvärdering- gått igenom över 12 000 studier om forskning om dyslexi. Genomgången visar att det finns en metod som fungerar för att utveckla läsningen hos barn med dyslexi. - Det är att kunna översätta bokstäver till talljud och få ihop det till ett ljudpaket. Alla barn börjar läsa på det sättet och det är en grundläggande förutsättning för att komma igång med den första läs och skrivutvecklingen. Stefan Samuelsson avråder från att använda andra pedagogiska tekniker för läsinlärning. En sådan metod är till exempel att lära sig läsa genom att börja med att känna igen hela ord. Det kan till och med vara skadligt för barn med dyslexi. En annan är så kallad musikterapi. - Där har forskningen visat att musikterapi har ingen som helst effekt på barns läs och skrivförmåga så förekommer sådant måste jag starkt avråda från att det, säger Stefan Samuelsson. Något som ökat lavinartat i skolan är användningen av datorprogram och appar för att utveckla läsningen. När det gäller den typen av hjälpmedel påpekar Stefan Samuelsson att det saknas forskning om vilka effekterna är. - Om man lyfter informationsteknologi eller appar som kommer med de nya telefonerna som ett systematiskt sätt att träna eller ge insatser för elever med dyslexi, så finns det inget vetenskapligt stöd för att det gynnar de eleverna. Reportaget var gjort av frilansjournalisten Lotta Nylander.