Final Destination

Vi närgranskar filmserien Final Destination och försöker avgöra om det är den sista 90-talsskräckisen eller den första 2000-talaren. Tomas avsvär sig anklagelsen att han någon gång skulle ha kallat Hajen för en slasher - men tro inte att han ger sig vad gäller det varumärke som ligger på bordet idag - och Lars kan inte få nog av att frammana den vårsoliga år 2000-nostalgi som framförallt den första filmen kommer med. Vi pratar därför också om: Bill Clinton, Göran Persson, Bo Lundgren, Naomi Klein, No Logo, Populärmusik från Vittula, Mikael Niemi, Nokia 3310, Microsoft Windows 2000, Office-paketet, ICQ, Skunk, Counterstrike, American Beauty, Göteborg Filmfestival, Scream 3, The Blair Witch Project, Arkiv X, South Park, Caesars Palace, Cherry Kicks, From the Bug-House, Bäckaby kyrka, Iron Maiden, Bruce Dickinson, The Wickerman, Hagnesta Hill, Jag vet vad du gjorde förra sommaren, James Wong, Fight Club, American Psycho, Mortal Kombat, Omen, När lammen tystnar, Candyman, Se7en, Ravenous, Event Horizon, Mats Johnson, the Lewton bus, Cat People, American Pie, Road Trip, Tony Todd, Clive Barker, Shirley Walker, Spawn, Diabolical Masquerade, Death’s Design, Diabolique, Liers In Wait, Kristian “Necrolord” Wåhlin, Katatonia, Blackheim, Vänner, Hellraiser samt något litet om nästa avsnitt och det eventulla inslaget av James Wans Malignant där. Nostalgi en masse, löst tyckande och akademisk analys.