Harry Partch och Richard Maxfield, två pionjärer.
Tollans musikaliska - En podkast av Sveriges Radio
Kategorier:
Två outsiders inom den experimenterande och elektroniska musiken - de amerikanska pionjärerna och homosexuella kompositörerna Harry Partch och Richard Maxfield.
Som flera av pionjärerna inom den nya amerikanska musiken var även Harry Partch och Rickard Maxfield homosexuella. Under 50-talet upplevde de alla McCarthy-erans jakt på outsiders av olika slag.
Både Maxfield och Partch hade ett starkt musikaliskt förhållande till den homosexuella tonsättaren och innovatören John Cages musik. Maxfield blev Cages elev för att senare ta avstamp och skapa sin egen musik. Partch ogillade Cages slumpmusik och sa att Att förlita sig på slumpen och sluta ta beslut är detsamma som att sluta skapa musik.
Harry Partch förklarar i en film att Livet är alltför dyrbart för att tillbringas med betydelsefulla människor. Det var därför han begav sig ut på järnvägarna under den stora depressionen i 30-talets USA och levde som hobo och uteliggare. Han levde ut sin homosexualitet, han svalt och fick syfilis. Detta gjorde han under flera år efter en trygg uppväxt och en lång resa i Europa.
Partch fick en gedigen musikalisk utbildning och spelade klarinett, orgel, altfiol och gitarr. Han komponerade tidigt musik med hjälp av det vältempererade västerländska kromatiska tonspråket. Men med tiden blev Partch mer och mer frustrerad över, som han upplevde, den alltför grovhuggna och osofistikerade stämningen av de olika instrumenten.
Redan 1923 började han fundera kring detta och 1949 gavs hans märkvärdiga bok Genesis of a Music ut. Ungefär En musiks ursprung.
Harry Partch byggde då egna instrument där han bl a använde en 43-tonsskala för varje okatv! Hans första instrument var en på 1930-talet ombyggd altfiol. Han byggde också flera Kitharor, alltså grekiska lyror. Sådana som poeten Sappho spelade på. En av hans kitharor har 72 strängar! Andra instrument från Parch's hand är Diamantmarimba, Boo I och Boo 2, Chromelodeon, Cloud Chamber Bowls och Gourd Tree som finns med här på fotot av Harry Partch.
Harry Partch dog 1974. Ett geni och samtidigt en outsider. Han skapade en egen musikteori och sina egna instrument. Partch's musik influerades tidigt av musik från både Asien och Afrika.
Richard Maxfield är en av elektronmusikens bortglömda pionjärer. Maxfield var den förste amerikanske kompositör som byggde sin egen elektroniska utrustning för att kunna generera rent elektronisk bandmusik utan inblandning av mikrofoner och s k konkret musik. 1959 skapade han sin första elektroniska stycke, Sine Music (A Swarm of Butterflies Encountered Over the Ocean). Han utnämnde den senare legendaren LaMonte Young till sin assistent. Young är allmänt erkänd som en av de första minimalistiska kompositörerna.
Maxfield komponerade även en Pastoral Symfoni för elektroniska ljud. Som i en regnskog.
Maxfield var en av de ansvariga bakom de så kallade Downtown Concerts i Yoko Onos vindsvåning under 60-talet i New York.
Maxfield föddes i Seattle 1927 och studerade piano och klarinett som barn. Redan i high school skrev han sin första symfoni! Maxfield sa själv att han kunde läsa noter innan han kunde läsa bokstäver.
Han valde en gedigen musikalisk utbildning, bl a vid University of California i Berkeley. Där erhöll han Hertz-priset vilket 1952 möjliggjorde en resa till Europa där han bl a träffade tonsättarna Pierre Boulez, Karl-Heinz Stockhausen och Luigi Nono. Det är förmodligen där Richard Maxfield första gången hör elektronmusik.
Tillbaka i USA studerade Maxfield för tonsättarna Aaron Copland och Milton Babbit innan han återvände till Europa för studier för Luigi Dallapiccola and Bruno Maderna i Italien
42 år gammal, hög som ett hus, hoppar Richard Maxfield ut genom ett fönster och avlider av sina skador. Drygt ett år innan Jimi Hendrix och Janis Joplin dör. Två år innan Jim Morrison dör i Paris. Alla till följd av drogmissbruk
Vi möter även den då 75-åriga amerikanska, öppet lesbiska accordionisten, tonsättaren och pionjären Pauline Oliveros, som, när det...