Viskningar och rop - i Kuba

Kubas förre ledare, Fidel Castro, gick nyligen bort. Och om två år tros hans bror lämna makten vidare inom socialistpartiet. Finns det då ingen utmanare? Jo, en konstnär, Tania Bruguera.

I skuggan av Fidel Castros bortgång pågår på Kuba en osannolik presidentvalskampanj med konstnärliga förtecken. Det är konstnären Tania Bruguera som meddelat att hon kandiderar till att bli landets president nästa gång posten ska tillsättas om två år, 2018.Som alla vet är kandidaturen förgäves. Det är inte folket, utan socialistpartiets ledning som utser nästa president. Och de väljer knappast Tania Bruguera. Därför kan hennes kandidatur beskrivas som hypotetisk, eller snarare utopisk. Den pekar ju på att en annan värld är möjlig. Den påminner om det demokratiska underskottet på Kuba och ifrågasätter enpartisystemet.Nuvarande presidenten Raúl Castro vill dra sig tillbaks 2018. Hans bror, den förre presidenten Fidel, levde ännu då Tania Bruguera i oktober förklarade sig intresserad av att leda landet. Under nästan 60 år personifierade Fidel Castro systemet, och med hans död har diktaturen åtminstone symboliskt försvagats. När han är borta skärps också allvaret i Tania Brugueras tilltag. Hur vågar hon bete sig så utmanande? Svaret är, att hon agerar i konstens namn. Kandidaturen är förvisso helt verklig, men samtidigt också ett konceptuellt konstverk.Havanna-födda Tania Bruguera blev tidigt uppmärksam på glappet mellan den officiella retorikens idealsamhälle och den egna vardagen, så kringskuren av regimens regelverk och censur. Klyftan som så märkbart skar genom tillvaron lockade Tania Bruguera. Konsten blev hennes sätt att närma sig den.Ett tidigt projekt handlade om att ge ut en nyhetstidning, som med hjälp av konstnärskollegor fotokopierades och spreds. Myndigheterna tog henne till förhör. Helt frankt hade hon visat, att den som vill faktiskt kan ge ut en tidning. Men inte på Kuba. Där är det nu liksom då, förbjudet. I den senaste kartläggningen av världens pressfrihet ligger Kuba på plats 171, strax ovanför Dawit Isaaks Eritrea som är i botten på plats 180. Tania Bruguera har beskrivit hur hon genom tidningsprojektet insåg skillnaden mellan att göra konst om politik och konst som får politiska konsekvenser.Hennes mest kända verk hämtar inspiration från den ryska konstnären och arkitekten Vladimir Tatlin. Han ritade 1920 en utopisk byggnad, tänkt som symbol för det revolutionära Ryssland. Konstruktionen, som numer kallas Tatlins torn, skulle bli 400 meter hög 100 meter högre än Eiffeltornet och innehålla politiska möteslokaler och en radiostation. I toppen, allra överst: avancerad teknik för att projicera meddelanden på molnen som skulle gå att läsa på flera mils avstånd. Något bygge blev aldrig av. Ändå har Tatlin en självklar plats i konsthistorien och modeller av tornet finns i Moskva, Paris och på Moderna Museet i Stockholm.I detta visionära verk tog Tania Bruguera avstamp inför projektet Tatlins Whisper #6 (Havana Version). Det handlar inte om någon storslagen monumentalarkitektur, utan en viskning fast i Tatlins anda. Den tilltro till konstens visionära potential som tornet vittnar om finns också i Brugueras verk, som i all sin livsfarliga enkelhet består av en scen, en öppen mikrofon kopplad till högtalare och ett erbjudande om en minuts yttrandefrihet. Den som vill och vågar får under 60 subversiva sekunder säga sitt hjärtas mening.Det handlar alltså om ett interaktivt konstverk, som bygger på att någon deltar eller på något vis reagerar på konstnärens tilltag. Utan deltagare eller reaktioner, inget konstverk. I samtidskonsten kallas den här typen av socialt orienterad konst ibland för relationell estetik och är typisk för Tania Brugueras sätt att arbeta.Verket genomfördes under Havannabiennalen 2009 men i december 2014, då konstnären bestämde sig för att iscensätta det i en helt annan skala, blev det världsberömt. Bruguera ville använda det politiskt laddade Revolutionstorget i Havanna som scen, där Fidel Castro...