Migrantens villkor - arbeta eller utvisas

Papperslösa migranter står för en stor andel av världens service- och byggarbeten, ständigt i riskzonen att utvisas från det land de vistas i. Elin Grelsson Almestad utreder migrationens villkor.

Strax efter andra världskrigets slut kom Inge Hamann från nordtyska Schleswig-Holstein till Borås för att arbeta i klädfabriken Algots. Hon var en av många unga, barnlösa kvinnor som erbjöds att lämna det fattiga, tyska området för att arbeta i Sverige. Kvinnorna genomgick läkarundersökningar för att bekräftas som dugliga för så kallat medeltungt kvinnoarbete, fick inte ha barn med sig eller bära på några sjukdomar. När arbetarna kom till Borås röntgades de för tuberkulos. Ett negativt TBC-prov var en förutsättning för att få stanna, vilket de alla var medvetna om. Inges testresultat var negativt och hon, liksom de andra, fick därmed det förebyggande vaccinet Camette. I själva verket hade hon redan tuberkulosbakterier i kroppen och vaccinet förvärrade hennes tillstånd. Efter att ha legat sjuk i hög feber i arbetsbostaden en vecka skickade företaget Inge till lasarettet, där det slutligen konstaterades att hon led av tuberkulos.Sedan satte de mig i en taxi Det var ingen som följde med. Jag hade legat i hög feber i fjorton dagar och kunde knappt stå på benen Jag åkte då till sanatoriet, klev ur taxin, taxin körde därifrån och där stod jag på gårdsplanen, berättar Inge Hamann.Utan att kunna svenska blev hon liggande på sanatoriet i ett år. Algots skickade vid ett tillfälle blommor men i övrigt var kontakten bruten. När Inge tillfälligt återvände under en helgs permission upptäckte hon att arbetsbostaden blivit uthyrd till någon annan och hennes saker var hoppackade i en resväska. Hon var inte längre arbetsgivarens tillgång, utan den svenska sjukvårdens problem.Inge Hamanns berättelse är ett av många vittnesmål genom historien om det villkorade livet som arbetande migrant. Flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring har alltid varit svåra att separera från varandra. De hundratusentals krigsflyktingar som kom till Sverige efter andra världskriget sågs också som en viktig resurs i ett land som skrek efter arbetskraft. Och det går att se en tydlig linje från efterkrigstiden till idag. Även om förutsättningarna har ändrats kopplas rätten att vistas i Sverige fortfarande till arbetet. Sedan juli i år måste den som vill ha permanent uppehållstillstånd i Sverige hitta ett vitt arbete med taxerad inkomst inom tretton månader. Att återförenas med sin familj är också bara möjligt om du fått permanent uppehållstillstånd via arbete. Historien om den lönsamma migranten, som förväntas bidra till nationen så länge nationen har behov återupprepas på olika sätt. Men vad innebär det för en människa att få sitt liv och uppehållstillstånd knutet till arbete?Inge Hamanns berättelse är hämtad ur boken Migrationens kontraster där historikern Johan Svanberg berättar om de unga, tyska kvinnor som kom till klädfabriker i Borås några år efter andra världskrigets slut. Ett par tusen ungdomar togs emot av Sverige, som också hade ett aktivt uppsåt att omskola de unga arbetarna från den nazistiska regim de vuxit upp i, till att bli så kallade goda demokrater. Många av dem var fördrivna flyktingar från Central- och Östeuropa och mottagandet blev med andra ord en blandning mellan arbetskraftrekrytering och humanitär flyktingmottagning. Under 1950-talet och efterföljande decennier var arbetskraftsmigrationen central i Sverige. Här grundlades också ett inkluderande förhållningssätt till migration, där det var viktigt för arbetarrörelsen, integrationen och skyddet av arbetsrätten att ge migranter möjligheter till permanent uppehållstillstånd och snabb familjeåterförening.Men efter 90-talet, då flyktingpolitiken blev mer restriktiv, har migranter fått en delvis ny ställning i världen. De irreguljära migranter, som generellt omnämns som papperslösa, vistas inte officiellt i länderna, men i många nationer står de ändå för en stor andel av arbeten i världen...