Den moderne frälsaren

Historien är full av människor som varnar för förfall och som lovar att vrida historien åt rätt håll. Mattias Hagberg ser närmare på frälsargestalter i litteraturen.

Någonstans halvvägs in i Olga Tokarczuks väldiga roman Jakobsböckerna tappar jag andan. Det är så oerhört skickligt gjort. Sakta, sakta bygger hon upp sin mångstämmiga berättelse om Polen vid mitten av sjuttonhundratalet. Det är en roman som nästan bokstavligt förflyttar mig in i en annan värld. Med stor omsorg om detaljerna frammanar Olga Tokarczuk såväl den fysiska som den intellektuella verkligheten. Jag anar dofterna, jag ser de leriga gatorna och jag känner mig till och med delaktig i samtalen.I centrum för denna roman, vackert översatt av Jan Henrik Swahn, står den judiska predikanten Jakob Lejbowicz Frank. Han är en historisk person. Vid mitten av sjuttonhundratalet framträdde han med en mystisk lära om själavandring. Enligt honom hade en rad messiasgestalter inkarnerats i varandra; från Jesus fram till honom själv.I Polen samlade han tusentals anhängare bland fattiga judar med ett budskap om frälsning och befrielse.I historieböckerna beskrivs Jakob Frank som en äventyrare och bedragare. Han var enligt de flesta bedömare en charlatan som utnyttjade judisk mystik för att berika sig själv.I Olga Tokarczuks roman är han en undflyende gestalt, en man med smak för lyx, stora gester och unga kvinnor, en man som glider genom tillvaron utan några som helst samvetskval. Han är en karismatisk person som väcker folks drömmar och begär. Han är en projektionsyta för religiösa önskningar långt bortom det realistiska.Han är, skulle man kunna säga, en sol-ochvårare i elitklass.Jag läser girigt om makten, lögnerna och drömmarna men som så ofta nu för tiden solkas min läsupplevelse av vår samtid. Bakom Jakob Frank anar jag hela tiden en annan gestalt en självupptagen, rödhårig amerikan. Donald Trumps anletsdrag lägger sig över Jakob Franks, och till slut är det bara fastighetsmogulen och presidentkandidaten jag ser.I Olga Tokarczuks roman upptäcker många av Jakob Franks följare att han är en bedragare utan några djupare religiösa motiv. De ser narcissismen, lögnerna och maktbegäret, men fortsätter ändå att följa honom.Varför? Hur kunde det komma sig att en person som Jakob Frank lyckades att behålla sina anhängare? Vad var det för fantasier och idéer han levde på?Jag tror att svaret är enkelt. Det handlar om messianism; drömmen om en frälsare som stiger fram och vrider historien rätt.Och jag tänker på Donald Trump igen. I Jakob Franks bedrägliga messiasgestalt ser jag åter presidentkandidatens ansikte.Är jag verkligen allvarlig? Donald Trump som en messiasfigur?Ja, jag menar allvar.Men för att förstå måste vi göra en djupdykning i historien.Det finns ett antal föreställningar som på djupet präglat det västerländska tänkandet och samhället ända sedan antiken. En av de viktigaste är föreställningen att historien är linjär och meningsfull och att den har ett mål.Det är en tanke med rötter långt ner i den judiska forntiden. Någon gång under bronsåldern började olika judiska stammar att föreställa sig sin gud som en kung med en plan för historien. De började betrakta tiden som en linje med en tydlig startpunkt och en lika tydlig slutpunkt. Judarna såg med tillförsikt fram mot den dag då gud skulle bryta in i historien, frälsa sitt folk och återupprätta Israel. Ja, återupprättelse var vad det handlade om. De judiska stammarna drömde om en forntida guldålder som skulle återkomma med guds hjälp.Det var en fascinerande och helt ny idé som delade in tiden i tre klart urskiljbara delar: ett dåtida lyckorike, ett samtida förfall och en kommande återfödelse.Men hur skulle denna upprättelse gå till? Hur skulle Herren bryta in i världen och ställa historien till rätta? Jo, genom sin utvalde tjänare, den smorde, messias.Judarna knöt alltså sin vision till en enskild gestalt en människa som på guds uppdrag skulle förlösa världen en frälsare, som skulle rädda alla andra...