Avsnitt 3: Fyra faktorer som styr framgång

Manus för avsnitt 3 Välkommen till Monkey mindset. En podcast som framför allt, men inte bara, kommer att handla om  mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare,  och i det här, det tredje, avsnittet kommer jag att prata om fyra faktorer som styr vår prestation. När Lars Eric Uneståhl – den mentala träningens fader – som jag har nämnt kort i tidigare avsnitt – på 70-talet forskade om vad som gjorde att vissa lyckades bättre än andra kom han fram till att det framför allt var fyra faktorer som spelade in. Dessa fyra var "självbild", "målbild", "attityd" och "känsla". Uneståhl kom att kalla dem för SMAK-faktorerna och i dagens avsnitt tänkte jag prata om dessa. Den första faktorn är självbild. I det här begreppet ingår hur du ser på dig själv. hur din självkänsla och ditt självförtroende är. Och hur ditt inre samtal låter. Vi har ju alla ett inre samtal. Det här samtalet påverkar oss massor. Vissa har en inre röst som ständigt talar om för dem att de är dåliga eller att de inte duger eller att det de säger eller gör är fel. Andra har ett inre samtal som stöttar och peppar och analyserar situationer utifrån en realistisk verklighet. Tänk dig att ditt inre samtal istället var din bästa vän, som du träffade hela tiden. Skulle du behålla den vännen om han eller hon talade till dig på samma sätt som du pratar med dig själv. Om inte så skulle du nog fungera bättre om du lyckades ändra det här inre samtalet. Din självbild är mycket viktig och redan tidigt i den mentala träningen så börjar vi jobba med den. Självbilden går att förändra. Den andra faktorn är målbild. Vad har du för mål. Det är alltså ett framtidsinriktat sätt att tänka. Var vill du vara om fem år, till exempel. Den som hittar en bra målbild, en sann målbild kommer att märka att det ger energi och livsglädje. Det är lustfyllt att känna att man är på väg någonstans, att det man gör har en mening och rör sig i en riktning som man själv tycker är rätt.  Att jobba med mål är både lätt och svårt. Det finns många som inte har några mål, andra har mål som de egentligen inte arbetar för att uppnå, de ligger bara där som ett dåligt samvete. Men om du låter det här ta tid, arbetar igenom dina värderingar och hittar mål som är dina på riktigt, inte mål som du tror att du förväntas ha, så är det väldigt effektivt.  Det går ju också att se det tvärtom. Den som inte har några mål kommer ha svårt att nå dit han eller hon vill. Den personen riskerar att få lägga ner sin tid och sina resurser på att uppfylla någons annans mål.  Mål är ett stort ämne och jag kommer troligtvis att komma tillbaka till det men kom ihåg att mål kan se ut på olika sätt. Det kan vara en händelse långt in i framtiden eller det kan vara en strävan efter att uppnå en känsla (av tillfredställelse till exempel) i det dagliga livet. Attityd är den tredje smakfaktorn. Det handlar om hur du ser på livet. Hur du tolkar det som händer dig och det som händer runt omkring dig. Det finns som du säkert vet alltid flera olika sätt att se på verkligheten. Det värsta som finns är ju när politiker eller företagsledare har fattat något stort och svårt beslut som drabbar många människor negativt och som istället för att erkänna problemen väljer de att använda orden utmaning eller att låtsas se det som en möjlighet. Man kan störa sig på det här, jag vet att jag gör det, men det de säger är i grunden inte så dumt. Men det handlar förstås lika mycket om vad du säger som hur du säger det.  När någonting händer en kan man välja hur det ska tolkas. Det som vissa tolkar som ett misslyckande som de sedan låter hindra dem att försöka igen eller jobba vidare, ser andra som en erfarenhet eller som feedback över vad som inte funkar. Sedan fortsätter de, jobbar hårdare eller ändrar sin strategi. Man ska aldrig förneka verkligheten. Om något har gått åt skogen så måste man kunna erkänna det. Att låtsas som att allt är bra gör ingen nytta. Inte heller att klämkäckt försöka övertyga den drabbade, av arbetslöshet till exempel, att det här är världens möjlighet.  Men det är vad som händer sedan som ofta är avgörande för hur framgångsrik någon blir inom sitt område. Alla råkar ut för misslyckanden men olika människor hanterar det på olika sätt.  Attityd är alltså hur du väljer att se på verkligheten och det här går också att träna och det gör vi inom den mentala träningen. Den sista Smak-faktorn är känsla. Den tar upp vilken sinnesstämning man har när man ska prestera och även i livet i stort. Våra känslor styr oss väldigt mycket, det går ju oftast att se på någon som har en dålig känsla. En känsla av att vara obekväm i situationen till exempel lyser igenom väldigt tydligt i vårt kroppsspråk. En av de saker som är intressant med just våra känslor är att de i vissa lägen går att frambringa. Och hur vissa känslor fungerar bättre än andra i olika situationer. Om du är lika gammal som jag kommer du säkert ihåg hur 100-meterslöpning såg ut innan Usain Bolt slog igenom. När kameran presenterade löparna inför loppen så var alla stenansikten. De var djupt fokuserade. Vissa såg till och med arga ut. Stirrade stint på mållinjen. Alla som skulle springa försökte frambringa samma känsla och deras kroppsspråk var designat för att i just den situationen skapa just den känslan. Man var övertygad om att den känslan var den rätta att ha när man skulle prestera så bra som möjligt på hundra meter. Sedan kom Bolt. Ett helt annat ansiktsutryck. Ett kroppsspråk som var precis tvärtemot alla andra. Han lattjade med publiken och spexade framför kameran. I början tolkades det här som att Bolt inte riktigt tog det på allvar. Han var ju lekfull, hur kunde han vara det? Och hur var det möjligt att trots det springa så snabbt. Vad Bolt hade upptäckt, och vad jag vet så var han bland de allra första, om inte först, med det här, var att det faktiskt fanns en känsla som kunde prestera ännu bättre på hundra meter. Man skulle kunna säga att han hittade en känsla som tillät hans kropp att på ett bättre sätt plocka fram all sin inneboende kompetens. En typ av avspänd effektivitet som ingen före honom hade tänkt på. Nu är det Bolts känsla som är den som dominerar när det ska springas hundra meter. Du har säkert också ibland upplevt liknande saker. Ibland flyter det bara, allt funkar. Det beror inte på magi eller att månen står rätt i förhållande till stjärnorna. Det beror på att du, antagligen av en lycklig slump, lyckats frambringa den ideala prestationskänslan för det du skulle göra just då. Vad gjorde du för att skapa den känslan? Om du skulle kunna gå tillbaka och göra allting före den känslan på exakt samma sätt så skulle du kunna få tillbaka den. Det här jobbar vi också med inom mental träning och det handlar förstås inte om att springa OS-final på hundra meter utan oftast så pratar vi då mer om vardagskänslor. att må bra helt enkelt. Gå omkring med en bra känsla istället för en dålig känsla. Jag har använt ordet framgång här. Vad är då framgång? Jag kommer inte att snöa in på det i det här avsnittet även om det är en intressant diskussion. Men vad framgång betyder för dig är det upp till dig att definiera. Säkert någonting som vi också kommer att återkomma till. Det viktiga är att förstå att de här fyra smakfaktorerna är möjliga att påverka.  Sammanfattningsvis så finns det alltså fyra Smak-faktorer: Självbild, målbild, attityd och känsla. Tack för att du har lyssnat och på återhörande.